Begreppen färgning och transparens
Fråga: Vad avses med begreppen färging och transparens?
Av Mårten K: Ordet färgning är passande att använda som ett samlingsnamn för alla former av avvikelser/förändringar hos en reproduktion i jämförelse mot motsvarande original. I praktiken innebär detta att när man gör en lyssningsjämförelse mot en referens, kan man försöka uppfatta alla former av förändringar som det överhuvudtaget är möjligt att uppleva och definiera. Färgningar omfattar alltså till exempel förändringar av tid, rum, klang och renhet, vilka kan beskrivas med ord som precision/instabilitet, skärpa/luddighet, ljus/mörk, hård/mjuk, varm/kall, kontrollerad/okontrollerad, instängd/frigjord, dynamisk/komprimerad, levande/död, artikulerad/kantig, stram/bluddrig med flera.
Som du kanske märker är adjektiven uppställda som motsatspar. Detta för att ljudåtergivning och framförallt begreppet high-fidelity innebär originaltrohet och det ska alltså vara varken mer eller mindre av det ena eller det andra i reproduktionen, utan precis i de kvantiteter och kvaliteter som kännetecknar originalet. Vid god ljudåtergivning ska anläggningen idealt sett vara genomskinlig, för att helt släppa igenom alla möjliga färger och nyanser som finns inneboende i musiken. Alla färgningar betraktas här som fel, eftersom de leder till förvrängning av originalet, som är den inspelade musiken.
Det är egenskapen transparens hos anläggningen som blir viktig och egentligen inte neutralitet, eftersom det är lätt att tolka ordet neutral som ytterligare en sorts grå färgning. Transparent betyder "genomskinlig" och detta står i motsats till färgad. Eftersom det innebär total avsaknad av färg, kan transparens i sig egentligen inte uppfattas. Endast indirekt som fullständig klarsyn och som frånvaro av filtrerande färgningar kan det uppfattas och definieras. Detta innebär att en transparent apparat inte kan beskrivas på något annat sätt än just transparent, eftersom den saknar egen kännetecknande ljudsignatur (=färgning).
En transparent återgivning leder till en musikupplevelse där allt lämnas öppet till den inspelade musiken, som kan vara full av färgrikedom och kontraster men där även det motsatta är lika möjligt. Allt är beroende på betraktelseobjektet, precis som i verkligheten! Detta innebär att det blir en verkligt naturlig, engagerande och rik musikupplevelse när musikmaterialet så tillåter, men dessvärre också tvärtom med dåliga inspelningar. Med ”transparenta” inspelningar resulterar en transparent återgivning i optimal musikförmedling.
Nå, hur vet man då att alla färger man uppfattar härrör enbart från musiken och inte från både musik och anläggning? Jo, genom att jämföra många olika reproduktioner med respektive original, så bildar man sig en uppfattning av vad som förändras på vägen mellan original och reproduktion. Alltså genom att noggrant undersöka vad som händer med musiken under dess väg genom musikanläggningens olika delar, kan man utreda var i kedjan färgningarna lägger sig som varierande typer av slöjor över musiken. Det är detta som man kan göra med Original/Reproduktion-lyssning, som till exempel genom att jämföra reproduktionen mot masterband eller direkt mot levande musik, eller där så är möjligt, genom att använda Före/Efter-lyssning som är en mer praktisk metod där man delar upp jämförelsen i olika etapper. Ett kännetecken på god (ofärgad) återgivning är att inspelningarna återges med maximal olikhet, variationsrikedom och öppenhet.