Om blindtester
Påstående: Blindtester är för mig inte bästa metoden att utvärdera ny utrustning. Det är en alltför krånglig och osäker metod. Dessutom kan jag inte höra några skillnader i blindtest!
Svar av Ingvar Öhman: ”Gör man fel blir det fel, gör man rätt blir det rätt” (Citat Jan Lodström). Att resultatet blir dåligt om man inte gör rätt, gäller i många sammanhang. Man kan få för sig att blindtest är en dålig metod, eftersom det är lätt gjort att använda ett felaktigt tillvägagångssätt. Blindtester kan också upplevas som svårare om man är ovan.
Men man kan ställa sig frågan varför vissa upplever att det är osäkrare och krångligare att berätta hur något låter när man inte vet vilken apparat det är som spelar? Låter apparaten annorlunda bara för att ingen berättar för mig vilken apparat det är som spelar?
I förlängningen måste man undra varför inte alla människor litar på sina öron. Vad kan det finnas för skäl till att man bara hör hur apparaten låter när man vet vilken apparat det är som spelar?
Jag tror blindtestofobi ofta handlar mycket om psykologi, det är förstås därför jag ofta använder just termen fobi. J Vill man slippa hämmas av sina egna psykologiska småjävlar måste man minnas att det alltid är apparaten man testar, inte lyssnaren – det är faktiskt tillåtet att svara fel. Dessutom har alla lyssnare bra och dåliga dagar. Att inte höra skillnad är inget man behöver vara rädd för. Blindtest är ingen tävling. Inser man det behöver man inte lida av prestige eller prestationsångest, och att testa blint blir riktigt roligt och kunskapsbringande.
En sak bör kanske nämnas, eftersom jag har uppfattat att det här föreligger ett missförstånd: Att testa blint betyder inte att man har bindel för ögonen! J Det har egentligen ingenting alls med ögonen att göra. Blindtest betyder bara att man inte vet vad man lyssnar på. Det enda man inte får se är alltså hur det är kopplat. Blindtest betyder inte heller att man är pressad att svara stup i kvarten; ”–Vad är det nu som spelar?”, ”och vad spelar nu? SVARA!!!”.
Nej, blindtest kan utföras hur harmoniskt och trevligt som helst. Man kan ta en vecka eller en månad på sig att lyssna om man vill. Igen: Blindtest betyder bara att man inte får veta vad som spelar när man utlåter sig. Orsaken att man inte får det har inte med lyssnaren att göra, det har med resultatet att göra. Skall lyssningen vara meningsfull vill man veta hur det lät. Har inte lyssningen skett blint går det inte att veta om upplevelserna är verkliga eller inbillade. Men en öppen (ej blind) lyssning kan dock användas för att skaffa sig en hypotes om hur något låter.
En hypotes om hur något låter kan förkastas/bekräftas på två olika sätt. Antingen gör man upprepade blindtest (minst 7 rätta svar på 7 gissningar) under liknande förutsättningar som någon påstått sig höra inverkan av testobjektet.
Som alternativ och som ett psykologiskt experiment (intressant för den som inte tror på nödvändigheten av blindtest) kan man göra "falska öppna test", i regel då med just de som lyssnare, som hävdar hörbarhet för något, till exempel ett tweak av något slag. Det innebär att man låter personen tro att vi spelar med produkten inkopplad (fast det i själva verket är tvärtom) och man ber personen berätta hur det låter. Sedan spelar man med produkten urkopplad, men låter även här personen tro att det är tvärtom. Därefter ber man honom (eller henne, fast det är mycket ovanligt) berätta hur det låter nu. Ofta kan man konstatera att lyssnaren tycker att det låter bra "med produkten inkopplad" trots att spelordningen i verkligheten är tvärtom. Då vet man att intrycket inte är baserat på en verklig ljudorsakad upplevelse.
Man kan säga att lyssnarens initiala bedömningsgrunder var otillräckliga. Apparaten kan förstås ändå göra någon sorts nytta, men uppenbart inte tillräckligt mycket för att dominera över de psykologiska effekterna som uppstod av att lyssnaren trodde sig veta när testobjektet avlyssnades.
Denna senare typ av "falska test" använder vi i princip aldrig inom LTS vid apparattester. De har ju inte något ytterligare av värde att tillföra när de lyssnare som testar apparater gör det förutsättningslöst och utan prestige. Men några få gånger har den kommit till användning framförallt i samband med diverse ormoljeprodukter. Metoden har nämligen två poänger.
1. Den utsätter inte en blindtestofobiker för psykisk stress eftersom lyssnaren tror att det är ett öppet test, och tror att han vet vad som ljuder. Lyssnaren kan alltså vara avslappnad även om han är blindtestfobiker.
2. Den påvisar just effekten av att inte testa blint. Svarar lyssnaren i överensstämmelse med vad han "ser", fast det i verkligheten är tvärtom, så kan man vara ganska säker på att det inte är vad lyssnaren hör som avgör hans omdömen, utan att det är hans förutfattade meningar.
Min erfarenhet är dock att "falska test", ehuru effektivt för att testa lyssnares inbillningspotential, inte är speciellt effektivt för att testa apparater, vilket intresserar mig mer. I själva verket är falska tester faktiskt till och med avsevärt sämre är vanliga öppna lyssningar om man vill lära sig något om apparaterna man testar..
En mycket effektiv testmetod har jag funnit vara en kombination av öppna och blinda lyssningar. Man börjar med att lyssna öppet en längre tid, för att "lära sig hur man upplever att apparaten i fråga färgar". Därefter verifierar man att man inte inbillar sig genom att testa blint. Har man försett sig med en förutsättningslös infallsvinkel blir man förstås lika glad över att verifiera sina upplevelser som att kunna förkasta dem. Man lär sig ju något om apparaten i båda fallen och det var ju det som var syftet.
Allra bäst ur ren effektivitetssynpunkt har dock varit att, före öppna och blinda lyssningar, göra en massa mätningar. Den är nämligen inte ovanligt att det går fortare att lära sig höra en apparats färgningar om man bringats tillfälle att först se hur den mäter ur diverse synvinklar.
Jag förutsätter självklart F/E-lyssning i det ovanstående, när så är möjligt. Genom att ett sådant lyssningstest sker blint, riskerar inte kunskapen om apparatens tekniska egenskaper att prägla ens upplevelser av den. Även om man vet vilka mätbara fel apparaten har, identifierar man när den spelar endast om de mätbara felen hörs! :-)