Transparens i praktiken och preferenser

Fråga: Är transparens den enda rätta vägen att vandra enligt LTS? Människor har ju olika smak!

Svar av Mårten K: Det finns många filosofier att välja på vid sökandet av välljud och många olika personliga tillvägagångssätt att närma sig det ljud man vill ha hemma. Om det är just är god återgivning man söker blir det dock svårt att undvika begreppet transparens, eftersom god (ofärgad) återgivning och transparens är två sidor av samma mynt, eller rent av bara två namn på samma sida av myntet!

Men innan vi går in på ljudliga detaljer kan det vara bra att sätta saker i perspektiv: Det är vid inspelningen av ett musikstycke som kvaliteten i stor utsträckning bestäms. Mikrofoner och utrustning som används vid upptagningen har samma egenskaper som annan audioutrustning, det vill säga varierande frekvensgång och olika typer av distorsion. Detta gör att man skulle kunna drista sig till att säga att det inte finns någon korrekt uppspelningsanläggning, lika lite som det finns en korrekt inspelning. En betydande anledning till detta är att det inte finns någon standard för att spela in musik, vilket kanske är bra ur ett konstnärligt perspektiv (kan verkligen diskuteras, eftersom en standard inte nödvändigtvis måste innebära några som helst hörbara begränsningar), men som kan försvåra möjligheten att för alla skivor uppnå god ljudåtergivning.

Det finns heller ingen standard för hur det privata lyssningsrummet hemma hos folk skall se ut, få har möjlighet eller önskan att bygga sin egen "studio" hemma.

Dessa praktiska begränsningar och möjliga brister i inspelningar innebär naturligtvis inte att det är godtyckligt hur uppspelningen beter sig. Fel plus ytterligare fel blir sannolikt bara ännu mer fel. Vissa typer av fel går att kompensera med motfel men långtifrån alla (endast klangkompensationer). Felen i olika delar av en anläggning och i inspelning är nämligen ofta av olika art. Likaså är alla typer av distorsion mycket komplicerade fel som närmast är omöjligt att finna en motkompensation till och det kan likställas med att kasta bort musikinformation! Därför finns det fortfarande en vinst i att uppnå en avspelningskedja som är så transparent som möjligt.

Gemensamt för de flesta typer av fel är att de fungerar som skillnadsutjämnare. Detta innebär att bra inspelningar återges mindre verklighetstroget. Men det kan också innebära att dåliga inspelningar ibland blir mindre dåliga och mindre plågsamma att lyssna till. Därför kan man likafullt föredra en väl vald färgning hos anläggningen för att förgylla/dölja brister hos dåliga inspelningar (och lyssningsrum) på viss bekostnad av verklighetstrogenheten hos riktigt bra inspelningar.

Man kan också välja att lägga till vissa färgningar i enlighet med personlig smak för att man upplever att dessa gör viss musik mer njutbar. Exempel på detta kan vara ökat djup i ljudbild, mer luft, potentare bas, mer mjukhet, avrundning eller värme, extra detaljering och så vidare. Givetvis blir all musik och alla inspelningar präglade av detta. Den inspelade musiken med dess inneboende karaktär och ambiens kommer ofta att presenteras mindre nyanserat och varierat, eftersom pålagda färgningar förändrar, ibland även döljer, den inspelade musikens färger. Men då väldigt många inspelningar brister i kvalitet, kan det vara önskvärt att vilja kompensera eller dölja dessa brister med anläggningen. Allt detta bör man vara medveten om vid val av ljudfilosofi. För tydlighetens skull vill jag här poängtera, att det naturligtvis inte finns något rätt eller fel vid val av ljudfilosofi. Var och en väljer efter sina preferenser.

Sammanfattningsvis handlar det om att välja om man vill ta ett helhetsgrepp och försöka uppnå en god återgivning så långt det går, eller försöka matcha ihop något som kan bli tillräckligt trivsamt efter ens egna preferenser. Fast egentligen vore väl det optimala en nära transparent anläggning med en in/urkopplingsbar pryl för att bekämpa dåliga inspelningar? Då kan man både ha och äta kakan.