Utprovning av högtalare

Fråga: Hur testar man högtalare på lämpligt sätt? Visst kanske man kan uppnå en ganska transparent elektronikkedja med F/E-lyssning, men högtalare och rum påverkar ju så mycket. De blir väl ändå en stor flaskhals och är det då någon ide med en transparent elektronikkedja?

Svar av Johan Lindroos med tillägg av Mårten K: Jo, det kan man förvisso tycka! Men personligen tycker jag att det är enklare att ha problemen koncentrerade till en enstaka punkt och försöka lösa dem där, än att ha alla problemen utspridda över en hel kedja och att inte veta vilket problem som härrör från vilken komponent. Dessutom är felen av olika art i de olika delarna i kedjan, vilket innebär att man normalt inte kan kompensera fel i en länk med kompenserande motfel i en annan länk. Efter att man uppnått en hyfsat transparent elektronikkedja, kan man fokusera alla ansträngningar på högtalare och lyssningsrum.
Egentligen är det betydligt enklare att uppnå korrekt återgivning från de elektriska delarna i ljudkedjan, eftersom denna bara skall vidarebefordra och förstärka en elektrisk signal. Högtalare däremot är den komponent i avspelningskedjan som har den svåraste uppgiften av dem alla. En högtalares uppgift är nämligen att transformera den elektriska insignalen till en 3-dimensionell ljudbild i tiden, att återskapa musiken i lyssningsrummet med det djup och den bredd och höjd som finns i inspelningen.

Eftersom stereosystemet i sig kraftigt begränsar informationen vid inspelningen till de två punkter i rummet där mikrofonerna tar upp ljudet, måste högtalaren försöka återskapa ett helt rum utgående endast från dessa två inspelade punkter. Högtalaren får med denna begränsade information försöka gissa sig till hur rummet såg ut och detta kan den göra mer eller mindre trovärdigt. En högtalare kan därmed aldrig anses vara en korrekt återgivare och därför ingår det med nödvändighet subjektiva inslag vid bedömningen av högtalare. Vissa grundprinciper i hur en högtalare bör fungera kan dock motiveras på grunder som bygger på anpassning till människans hörsel, psykoakustik, stereosystemet samt till hur lyssningsrum generellt ser ut.

Här kommer några tankar att ha i bakhuvudet vid utprovning av högtalare:
Högtalare tar väldigt lång tid att testa. I och för sig hör man skillnad direkt mellan olika högtalare, men man måste prova massor av olika musik. Sedan är det också vanan av att lyssna på en högtalare, efter ett tag tycks man (jag i alla fall) ignorera de fel man stördes av i början och börjar acceptera dem. Tyvärr kan det också vara tvärtom – efter ett tag märker man vissa av de brister en högtalare har som man inte märkte i början. Kortfattat resonemang med psykflummiga förklaringar till ovanstående:
Det tycks som om flacka tonkurvefel är sådana som man kan vänja sig vid. Resonanser känns för mig mycket störande i längden, likaså olinjär distorsion av diverse slag, värst är nog när ljudet "tröttnar", grötar ihop och/eller blir outhärdligt skränigt när man drar på.

Med högtalare måste man också lyssna på massor av olika typer av musik. Ibland är man ej heller i stämning för att kunna lyssna till viss sorts musik. Vid högtalartest måste man välja ut musik efter allt möjligt konstigt:

•  Helhet
•  Ljudbild
•  Dynamik
•  Mellanregister
•  Diskant
•  Bas 
•  Tonala balansen
•  "Röstnaturtrogenhet"
•  Förmåga att kunna urskilja en massa instrument i en tät ljudmatta
•  Kanske lite filmljud
•  Gärna egna inspelningar som man i viss mån minns ihåg hur de lät i verkligheten
•  Bra musik man tycker om
•  Låter cymbalen som gjord av metall och inte som att skrynkla aluminiumfolie?
•  Samarbetet med rummet
•  Samarbete med andra rum
•  Samarbete med ett akustikreglerat rum
•  Kan man höra hur ljudteknikerna har rattat eller gjort misstag
•  Om man har hört ljudteknikerskruvande, upplevs detta som bara störande, eller, går det att lyssna igenom detta och t o m få en ytterligare dimension hur ljudteknikern/producenten tänkts sig det hela?
•  Hör man de allra lägsta tonerna?
•  Kan flickvännen stå ut med ljudet, eller säger hon från köket: Sänk för helvete, det skär i mina öron!
•  Börjar de små barnen att dansa?
•  Mätningar kan ge hjälp att lyssna efter egenheter
•  Spelar musikerna som ihop eller är det bara en massa ljud?
•  Kan man höra om det är ett elpiano eller ett riktigt?
•  Känns det som en transport till en annan lokal och man kan känna dess storlek och möblering?
•  Låter det högtalare?
•  Kan högtalarna förmå ljudet att släppa från högtalarna och måla upp en trevlig ljudbild i alla rumsliga dimensioner?
•  Höjden på högtalarna, om ljudet kommer nerifrån golvet eller uppifrån. (Rakt fram känns bra för mig)
•  Kan man spela på olika volympådrag och det låter likadant, bara svagare eller starkare?
•  Går de sönder om man drar på?
•  Är det något som skramlar i någonstans i högtalarna?
•  Utseendet är av viss betydelse också, antingen för en själv och/eller för respektive.
•  Kan högtalarna spela utan att ge dåligt ljud vid de ljudtryck som jag vill kunna återge? (Här har folk olika behov)
•  Musik man inte annars brukar lyssna till pga att man inte tycker om den, kan den kanske börja uppskattas om högtalarna är bra?

Johan Lindroos och Mårten K