Vad då ”korrekt” återgivning? Hallå eller..

Fråga: Ingen har hittills exakt kunnat kartlägga hur den mänskliga hörseln fungerar även om en hel del kunskap faktiskt finns inom området. Det är även troligt att det inte finns 2 människor på denna planet som hör exakt lika. Det kan betyda att alla människor (med större eller mindre skillnader) uppfattar det ljud som strömmar ur en läggning på, i varje fall lite, olika sätt. Detta skulle kunna styrka begreppet: Tycker DU att det låter bra så är det bra för DIG. Det skulle även kunna betyda att det är totalt omöjligt att bygga hifi-komponenter som är bra för alla. Eller?
Detta resonemang kan medföra att val av kablar, förstärkare, högtalare med mera, till sist och synes trots allt bestäms av personlig smak och att hörda samt uppmätta fenomen som säger att en förstärkare inte färgar ljudet, inte gäller alla personer eftersom vi uppfattar ljud olika.

Svar av John Stålberg: Korrekt återgivning har ingenting med lyssnaren att göra. Fullkomligt korrekt återgivning är identiskt med det inspelade ljudet men senarelagt i tiden. Det har alltså ingenting med lyssnaren, preferenser eller hörsel att göra. Det är dessutom endast ett hypotetiskt begrepp, eftersom man idag inte kan göra alla apparater i en återgivningskedja så att de återger fullständigt korrekt. De system för återgivning som finns på marknaden idag kan i sig själva inte heller ge denna fullkomligt korrekta återgivning, oavsett kvaliteten på apparaterna.

Men hur du än upplever en gitarr kommer vi båda att identifiera en gitarr när vi hör den. Om gitarristen byter till strängar som låter ljusare kommer vi båda med största sannolikhet säga att gitarren låter ljusare. Vi kommer till förbluffande grad att vara överens i beskrivningar av hur vi uppfattar olika ljud. Vad vi har för personlig åsikt om ursprungsljudet är en annan sak. Det senare är subjektivt och handlar om smak. Vi identifierar alltså ljud tämligen lika men det subjektiva, det vill säga vad vi tycker om dessa ljud, kan vara väldigt olika. Ofta tycker man dock ganska lika om ljud frånskilda ett större sammanhang. Ingår ljuden i sammanhang och bildar till exempel musik, blir smaken ofta mer olika.

Om man inte kan få fullkomligt korrekt återgivning måste kompromisser vägas in. Kompromisserna kan vara av olika karaktär och magnitud och dessa kan subjektivt värderas olika vid utvärdering av utrustning. Ofta är det dock svårt att överhuvudtaget veta vad som är ändring av musiksignalen och vad som är den opåverkade signalen. Därför jämför LTS med originalsignalen som matar testobjektet vid lyssningstestning (så kallad F/E-lyssning. Se stycket Olika testmetoder: Noggrann lyssning, F/E-lyssning och mätningar). Personligen har jag hittills inte hittat en ändring av signalen som jag föredrar framför en oförändrad signal. Detta verkar dessutom logiskt då jag faktiskt inte går omkring i verkliga livet och saknar apparatfärgningar på ljudkällor. Jag brukar inte tänka, att om jag bara spelar in denna ljudkälla och sen spelar upp inspelningen i min anläggning, så kommer det att låta bättre. Snarare är det ofta så med ljud som jag ogillar att det är något hos ljudkällan som inte fungerar som det borde, eller att konstigheter hos inspelningslokalen stör för mycket för att det ska låta bra.
Det är egentligen inte avsaknad av apparatfärgningar som gör att ljud låter illa. Inte för mig i alla fall. Snarare tvärtom; apparatfärgningar får musiken att för mig kännas mindre verklig.
Trots detta måste jag nämna att det finns undantag: Musiker kan ibland spela på sådant sätt att någon eller några parametrar kan justeras med apparater. Det blir då frågan om punktinsatser av någon ljudtekniker och inte vanliga apparatfärgningar alstrade av lyssningsanläggningen. Det skulle dock vara bättre om musikerna spelade som jag önskade att dom skulle spela, om målet var att få mig att njuta mer av musiken. Dessutom är många ljud obehagliga och av olika orsaker obekväma att spela upp i realistisk ljudstyrka. Färgningen som volymkontrollen ger, alltså själva nivåändringen om man nu överhuvudtaget ska kalla det för en färgning, är ovärderlig.

Frågan är om en fullkomligt perfekt återgivning genom en anläggning skulle innebära det ultimata för alla? Jag vet inte det. Då blir följdfrågan, saknar dom som eventuellt inte skulle tycka att den anläggningen är önskvärd, apparatljud hos dom levande och ej återgivna ljuden? Det har jag heller inget svar på. Frågan ställs snarare till var och en och kan kanske få oss att fundera lite över detta.

John Stålberg

Notering: Man kan inte bevisa att till exempel en förstärkare är ofärgande. Det går helt enkelt inte att ställa upp ett sådant falsifieringsvillkor. Vad man kan göra är att testa på ett antal personer och komma fram till att hittills har det inte gått att få fram ett resultat som visar att någon har hört skillnad mellan original och förstärkt signal. Slutsatsen blir då att kanske är förstärkaren hörbart ickefärgande eller så är eventuella hörbara färgningar väldigt små.