Senaste numret av Musik & Ljudteknik
Chefredaktörens ledare Musik & Ljudteknik nr 4 2011
Musik & Ljudteknik nummer 4 är här och ännu ett år i Ljudtekniska Sällskapets historia är till ända – och vilket år det har varit! En specialproducerad LTS-skiva, många medlemsmöten och nya skivbolagskontakter är några exempel på aktiviteter under 2011. Det roliga är inte slut. Vi avslutar året med ett erbjudande som har efterfrågats av många, nämligen ett nytt tillfälle för LTS medlemmar att köpa skivor från det klassiska skivbolaget BIS till specialpris.
En person som kan berätta om föreningens öden genom åren är Leo Giesenfeld som nyligen fyllde 80 år. Ordförande Wettebrandt, Ingvar Öhman och undertecknad träffade Leo i anslutning till högtidsdagen. Referat och bilder från mötet finns i tidningen. Leo är sammankallande i LTS valberedning och det känns i sammanhanget naturligt att påminna om årsmötet som hålls den 25 februari klockan 14.00 på Östermalms Föreningsråd på Valhallavägen i Stockholm.
Som brukligt i årets sista tidning har vi bett våra högt uppskattade musikskribenter att skriva om sina favoritskivor från det gångna året. Till det kommer som vanligt en välmatad och intressant recensionsdel.
Själv har jag köpt rekordmånga skivor under året som gått, men försvinnande få av de pop- och rockskivor jag bär hem är tillverkade efter 1990. För mig är ljudkvaliteten av stor vikt när jag väljer skivor och jag upptäcker i 99 fall av 100 att dagens skivor inte kan konkurrera med de tidigaste 80-talsutgåvorna av min favoritmusik – trots bättre möjligheter än någonsin att göra felfria överföringar.
Det allt större ljudkvalitetsmedvetande på populärmusiksidan som det ibland talas om verkar ännu inte ha slagit igenom i praktiken även om förstås både bättre och sämre exempel existerar. Joachim Öijwall, LTS-registrator och stor Beach Boys-vän, tar sig i detta nummer an en nyutkommen mastodontutgåva av projektet ”Smile” och har både ris och ros att dela ut.
Under året har jag bland mycket annat gjort vissa ansträngningar att lyssna på den rock- och popmusik från 1990-talet som delvis gick mig förbi. Jag tycks inte, med vissa undantag, ha missat något vare sig musikaliskt eller ljudtekniskt. Tvärtom känner jag visst medlidande med den generation som växte upp under 90-talet och vars musikaliska prägling skedde med skivor som är oåterkalleligt skadade av masteringprocessering och nivåmaximering. Ingreppen utgör en onödig tröskel för den som vill lyssna igen så här tio-femton år senare.
Alldeles innan tidningen går till tryck nås vi av nyheten att Universal är i färd med att köpa EMI. Därmed kan de fyra stora multinationella skivbolagen komma att bli tre. Förlagsdelen av EMI ska enligt samma uppgifter gå till Sony. Universal skulle med köpet av EMI komma att förfoga över 38 procent av skivmarknaden. I vissa länder blir marknadsandelen över 50 procent. Frågan är vad konkurrensmyndigheterna har att säga. Rolling Stones hör till dem som har varit missnöjda med EMI och Mick Jagger har välkomnat ägarbytet. Enligt rapporterna ska miljardaffären ta uppemot ett år att ro i land, så vi får med all säkerhet anledning att återkomma i ämnet.
Emil i Lönneberga täljde trägubbar för brinnande livet i snickarboden och fick till slut fira sitt hundragubbesjubileum. På motsvarande sätt har Ljudtekniska Sällskapet ambitionen att fira tusengubbesjubileum inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi är inte långt från målet. Den stående uppmaningen till medlemmarna att värva andra musik- och ljudteknikintresserade – kvinnor som män – till föreningen kvarstår.
Trevlig läsning och ett gott nytt år!
Pekka Johansson